Formande mission

Formande mission

Om församlingsbygge och mission i Sverige på 2000-talet

Följ oss på vägen från biskopligt uppdrag och två tomma händer, till bygget av en nordisk-katolsk församling i Karlskrona, på gränsen mellan öst och väst.
www.stnikolaus.se | Facebook

Jesu Heliga Namn - Nyårsdagen

Januari 2017Posted by Franciskus Urban Mon, January 02, 2017 14:59:09


HERREN (Gud) slöt vid olika tidpunkter i historien förbund med sitt folk. Med Noah efter syndafloden, där regnbågen sattes på himlen som ett förbundstecken; med Moses på berget Sinai, där lagen gavs och de tio budorden blev tecknet och det vi idag har hört om i den gammaltestamentliga läsningen: förbundet med Abram (vilket kronologiskt inträffar mellan Noah och Moses) där han ges namnet Abraham. Tecknet på detta förbund var att alla av manligt släkte skulle omskäras.


Genomgående handlar dessa förbund om att folket skall lyssna till Guds bud och förmaningar och att Gud, då, skall se om sitt folk – beskydda, bevara, befrämja och föröka. Men vad som över tid upprepades var olydighet. Folket vände sig bort och höll inte avtalet. Detta upprepades gång på gång.

Det krävdes mer för att återställa den ordning som givits i skapelsen och till slut lät sig Gud födas som människa för att, en gång för alla, återupprätta relationen mellan Gud och människa. Ordet blev kött i Jesus Kristus och idag på åttonde dagen efter födelsen firar vi Herrens, Jesu heliga namn.

Att detta sker på åttonde dagen hänger samman med att tecknet på förbundet med Abraham – omskärelsen – utfördes på åttonde dagen. Även Jesus blev omskuren, helt enligt seden, och i samband med omskärelsen gavs han, liksom alla judiska gossebarn, sitt namn.

Vi vet ju att Gud, i och genom Jesus Kristus, sluter det nya förbundet med sitt folk. Tecknet för detta är Herrens heliga måltid där vi genom detta altarets allra heligaste sakrament får ta del av Kristi sanna kropp och blod, och därmed dras in i Honom (och Han i oss) för vår frälsnings skull.

I Evangeliet hör vi hans egna ord om detta. Evangelisten Johannes skriver: ”’Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva.’ Judarna började då tvista med varandra och säga: ’Hur kan han ge oss sitt kött att äta?’ Jesus svarade: ’Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.’” (Joh 6:51-56)

Detta, systrar och bröder, är frälsningshistorien i mycket kort form. Vi vet också att Jesus inte kom för att upphäva lagen men skriva den i våra hjärtan; att myndigförklara människan; ge henne som person möjlighet att kliva in i sammanhanget; vara del i mysteriet och stämma in i Kyrkans tacksägelse.

En förändring som kan märkas i förhållningssättet till den yttre lagen är då man vid apostlamötet i Jerusalem år 49 fastslog att hedningar – det vill säga icke-judar – som blev kristna inte behöver omskäras. Därför ligger idag tyngdpunkten för oss på Jesu heliga namn; den brygga detta namn är mellan död och liv. Detta får för oss idag, då det står nyårsdagen i almanackan, även en konkret mylla att landa i: övergången från det gamla till det nya.

Så, hur är det med det upphöjda namn vi idag firar?

Namnet Jesus finns i ett antal olika språk. Latinets Iesus från grekiskans Iesous vilket i sig är en hellenisering av hebreiskans Yehoshua eller det arameiska Yeshua. Och det betyder ”Herren frälser (räddar)”

Kristus är hans titel. Det kommer från grekiskans Christós och har betydelsen ”den smorde”.

Vi hör också namnet Emanuel (Immanuel) som betyder ”Gud med oss”.

För att få en uppfattning om den storhet som Jesu heliga namn omfattar, går vi tillbaka till den text vi har läst under Adventstiden i samband med tändandet av adventsljusen, nämligen prologen till Johannesevangeliet. Det är en uppenbarelsehymn som identifierar Kristus som den gudomlige Logos; Ordet som formade universum och som visar på Jesu Kristi gudomliga natur.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:1-5)

Profeterna, de som ropade när folket inte gjorde Guds vilja, vittnade om inte bara den smorde som skulle komma men också hans hamn. Hos Jesaja läser vi: ”Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes 7:14)

I Evangeliet hör vi om då Herrens ängel tilltalar Maria (Luk 1:31):
”Då sade ängeln till henne: ’Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.’”

Även Marias trolovade tilltalas (Matt 1:21-23):
”’Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.’ Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.”

Och konkretionen av det ofattbara vi nyss läste hos Johannes ges till oss av Herren själv (Matt 28:18-20):
”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.’”

Vid det första konciliet i Nicea år 325 förtydligades – för att det inte skulle råda någon oklarhet – att det aldrig har funnits en tid då Gud inte fanns. Och med Kristi seger över döden har Gud segrat för all tid. Det är vad Evangeliet förkunnar ”för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.” (Fil 2:10-11)

Kraften i Jesu heliga namn får vi en föraning om hos Johannes: ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.”(Joh 16:23) Och vad bättre sätt finns än att ständigt bära detta heliga namn i sitt hjärta och på sina läppar. Kärleken till det goda och vackra (Filokalia) har givit oss den bön, ett sätt att alltid ha det heliga namnet i hjärtat, Jesusbönen:

"Herre Jesus Kristus, Gud Son, förbarma dig över mig syndare."





  • Comments(0)//blogg.stnikolaus.se/#post199